Vart tog september vägen?

Och vart tog jag vägen? September blev en märklig månad. Efter skrivarkursen vill jag bara skriva, skriva... Inte visste jag att det fanns så många ord som ville ut! Och när väl orden började välla ut vaknade även kroppen till liv - och ville dansa... Märkliga ting händer. Mitt liv består således av pennans vilda framfart över pappret och benens ännu vildare sprattel i zumban:) Helgens marathonzumba gav blodad tand och snart väntar masterclass i zumba. Life is fun!!

Vinden, den vinden

Det har blåst. På olika plan har vinden kastat mej än hit och än dit. I fredags var det stormigare än vanligt, både i vinden och i mej. Halvårskontroll... Det måste finnas en mening med att jag älskar blåst, för vinden har vänt blad i mitt liv. Inga markörer mätbara. Ord så ljuva som det ljumma septembervattnet som kluckar mot mina tår vid Lumparns strand.
Som en extra gåva har jag blivit utsedd till "uppmärksammad nykomling" på Poeterna, en webträffpunkt för över 25 000 poeter.
Vinden har vänt.

Dags att skörda

Jag hinner inte med. ALLT ska skördas på en och samma gång, känns det som. Gott äppelmos av transparant äpplen och störbönor som inte fick nån stör... vilket resulterade i en böndjungel. Och så finns det gurkor, fler äppel, rödbetor, fänkål, ännu fler äppel, ärter, och så var det äppel igen och jobb däremellan. Fast mest vill jag skriva, och tänka...

Andas

Skrivarkurs i Vårdö med Katarina Gäddnäs. Underbar dag! Äntligen har jag tagit modet att fatta pennan och skriva, skriva, skriva. Nyfunna likasinnade vänner värmer mitt hjärta. Min alldeles första egna text blev:

"Jag steg ut på trappan och drog ett djupt andetag. Höstluften var frisk och klar. Nu var det över. Allting var över.

 

Lättnaden blandades med skuld. Jag visste jag borde känna glädje. Den enorma glädjen. Jag hade klarat mej. Men skrattet lyste med sin frånvaro. Inte det minsta lilla glädjetjut hördes. Inte det minsta lilla leende på mina läppar.

 

Jag känner skuld. Tomhet fyller min kropp. Allting är över innan jag förstått att det börjat. Eller är det över?

Jag andas ännu djupare, håller andan, länge, och undrar. Undrar varför.

 

Andas, andas, andas..."

 

Sopis och jag

Jag har ett sopigt nöje... På kommunens sopstation är det fint ordnat minsann. Dit kan man lämna grejer man ledsnat på och så kan nån annan ta hem dem, gratis. Nån annan kan vara jag. Senast kom jag hem med självaste Solen! Visst lyser den fint på väggen i höstmånaden september. De svarta metallhållarna som står på trappan fick också följa med hem och ett gyllene äppel och en grön trälåda och... Kan vara bra att ha. Det är jag nästan säker på:)
Som ni ser har kattskatterna egen ingång till lekstugan. Det är också bra att ha:)