I mitt "nya" liv vill jag omge mej med människor, saker och bilder som berör. Här är en av bilderna. Jag önskar er alla en stilla söndag med tid till eftertanke och kärlek.
Som ni säkert märkt så ägnar jag sommaren till så mycket mer än textiltryck. Njuter av yogaklasserna och praktiserar övningarna i skogen, på ängen eller vid havet. Vi befriar själen. Visst låter det vackert. Jag är dock lite rädd för att min själ redan är så fri att den nu blir alldeles förvildad... Den gröna väskan med kottar passar bra till yogamattan. Ljus och Kärlek! Namaste!
Efter att ha upptäckt mina mordiska sidor i form av fästingmani har jag mina misstankar om att även en liten Buddha har slagit rot i mej. Denna Buddha får mej att försiktigt lägga en plastburk över flugorna på fönstret och sedan ännu försiktigare föra in ett papper mellan fönstret och burken. Sen är det bara att bära ut ekipaget och låta flugan flyga fritt. Samma procedur upprepas med getingar och humlor. Igår hände något förunderligt. En orm låg mitt i körbanan och jag väjde för den... Hastigt styrde jag bilen så att ormen inte skadades... Jag är livrädd för ormar och har, hittills, bara velat ha död på dem. Den mordiska sidan, ni vet. Det händer alltså konstiga saker med mej. Kanske är det sommarvärmen, kanske är det något annat. Nu börjar jag bli lite oroad för att jag kanhända återföds som... en orm...eller...en fluga. Så snälla, kolla noga innan ni svingar flugsmällan nästa gång:)
Idag fick jag till min glädje en pratstund med äventyrerskan Renata Chlumska. Vilken kvinna! Vad sägs om att som första svenska kvinna bestiga Mount Everest, paddla och cykla runt USA på 439 dagar. Om två år planerar hon en tripp ut i rymden... Man inser hur mycket den mentala styrkan, beslutsamheten och även förberedelserna inverkar på resultaten. I stort och smått.
Under hela långa vintern har vi burit mat till rådjuren så de inte skall svälta. Varje morgon, eftermiddag och kväll, i ur och skur, oavsett man varit frisk eller sjuk, och oftast med snö upp till knäna. Att mata djuren är alltid första prioritet. Jag ångrar att jag inte räknat hur många 40-kilos säckar med havre vi hinkat upp till dem. Utan överdrift är det åtminstone ett ton mat (troligtvis betydligt mer). Vissa kvällar kunde vi räkna upp till 23 matgäster samtidigt. När jag häromdagen återigen traskade iväg med mathinkarna hittar jag ett litet rådjur liggandes under enbuskarna nära huset. Troligtvis lade den sej på ett tryggt ställe för att dö. Det känns svårt. Att ha klarat dessa vintermånader och ana att det värsta är över. Snart kommer värmen, vattnet och maten. Men för denna lilla är det för sent. Varför?
Ja så har jag då varit på Hälsomässa i Alandica. Besökte en intressant föreläsning om ämnet "osjuk eller frisk" som gav en hel del tankar. Många utställare med varierande utbud. Givande diskussioner med både kända och okända. Ju mer information man får om hur det är ställt med vår planet, desto dystrare känner jag mej. Tankarna snurrar på allt man borde göra och ändra i sitt beteende. Vad kan man då göra? Handla ekologiskt, second hand, äta mindre kött och allmänt sluta slösa på resurserna. Men räcker det? Den som vågar kan läsa mer på www.savetheplanet.ax 
Varje gång jag köper en bok (det händer inte så ofta) blir det en om isbjörnar. Senaste tillskottet heter "Värld av is - ett hotat Arktis" av Mireille De La Lez. Jag förstår inte hur jag kan vara så intresserad av Arktis och samtidigt avsky den åländska snöstormen och ishalkan. Delvis är det väl dom fantastiska naturfotona som illustrerar dessa böcker. Jag vill absolut till Svalbard och se detta med egna ögon. Snön har jag sett tillräckligt av hemma men isbjörnarna och fjällrävarna lyser med sin frånvaro. Visst är det underbara foton!
Ja så har julen passerat och ett nytt år har börjat med siffrorna 1.1.11. Har tillbringat kvällarna med att studera delar av Finska Rikets Lag. Det digra arbetet kräver pauser av mindre seriöst slag. Bläddrandes i en veckotidning hittar jag Vågens horoskop där det står:Det där med julledighet gick inte så bra, men resten låter verkligen som det är riktat till mej! Nu gör jag ett seriöst försök att "ta makten över mitt eget liv och stå i min egen kraft". Önska mej lycka till:-)
Visst är den fin! Detta finsnickeri har mitt ryska fadderbarn Anton gjort till mej. Anton är nu 17 år och vi har känt varandra i 7 år. Om ni känner er stressade så här i juletid så sätt er ner en stund och fundera över vad som är viktigt. Det finns många bra alternativa julklappar du kan ge till dina nära och kära. Varför inte ge en gåva till dom som inget har. Världen är full av fattiga människor. Ge en skoluniform, några höns eller en get :-) Alla kan hjälpa någon...!
När jag sitter här vid min begagnade dator slår det mej hur begagnat mitt liv är. Just utkliven ur den begagnade duschkabinen satte jag på mej mina begagnade kläder. Gick till köket och kokade tevatten på den begagnade spisen. Tog en begagnad bok ur den begagnade bokhyllan och satte mej i den begagnade soffan. När jag ser mej omkring ser jag den begagnade korgstolen, det begagnade TV-bordet och den begagnade byrån. Snart är det dags att släcka den begagnade lampan, dra för de begagnade gardinerna och lägga sej i den begagnade sängen.
"Not what we have(John Petit-Senn)
Ibland behöver man påminna sej om vad som är viktigt. Fotot med den stolta modern Josefina och hennes bedårande unge Sofina, nu ett år gammal, får symbolisera de kloka orden skrivna av Alf Henriksson:
