Jag skrev en dikt med rubriken "Situation Hemlös"... innehållet kan ni säkert gissa er till eller/och läsa er till på http://www.poeter.se/gunillawahlsten
Helt plötsligt, utan att jag kunnat ana, triggar detta människor till max. 100 personer har redan läst den och många har valt att kommentera. Tyvärr finns också sådana kommentarer som jag valt att radera. Mitt hjärta blöder och jag vill inte ens återge vad en del kan kalla sina medmänniskor...
Sitter och funderar varför många är så rädda att möta dessa hemlösa. Är det rädslan för att "det kunde varit jag" eller är det okunskap/ovilja att våga se en människa i nöd.
Till min glädje har dock dikten utsetts till "Uppmärksammad text" på Poeterna. Alltid retar det någon...
En fantastisk dikt Gunilla.
SvaraRaderaSäger allt.
När någon knackar på din dörr för att den inte har någonstans att bo, någonting att äta...kan man stänga den då?
....
Jag försökte kommentera på din poetblogg, men lyckades inte med mitt lösenord
Kul att du har kommit igång med att skriva!
Det är skrämmande vad rädda människor är... för andra människor... Och skrämmande vad dikten väckte för reaktioner hos sådana som inte kan se längre än till sej själva.
RaderaMen jag trodde nog att du Karin, var en sån som jag:) Kram!
Dessvärre är det så, att illvilja, missunsamhet och självgodhet finns precis överallt runtom oss. Och i så mycket större utsträckning än man vill tro. Man vill ju tro gott om sina medmänniskor, inte sant? Men den som varit naivt blåögd tillräckligt länge ser med allt krassare ögon på sina fränder. Det är ingen vacker syn. Särskilt inte färgen på deras hjärtan.
SvaraRaderaMedmänskligheten förvandlas i gråskalan mot allt mörkare nyans... När det finns människor som använder ordet svin om varandra, då är det illa. Situation Hopplöst...
Radera