Vägen var svår.. nersjunken till knäna i snö, halkande fram och tillbaks, klamrade mej fast i grenar och drog mej uppåt uppåt. Men det fanns inget val. Jag har äntligen hittat det, Stället. Högst upp på bergets topp är min plats... min skrivarlya! Här kan jag sitta i timmar med vidunderlig utsikt och låta orden flöda. Det är nog så, att man måste lämna den bekväma stigen för att komma rätt i livet. Tänk om jag skulle våga kasta mej rakt ut, eller snarare rakt ner, i det okända... Vem vet vad jag skulle hitta i skogsmossan. Men för nu är jag nöjd. Nöjd med att sitta på min bergstopp och blicka ut medan pennan glöder likt snöns kristallglitter. Från att ha skrivit om hjärtan, fotat hjärtan, tänkt hjärtan... handlar texterna allt oftare om vår påverkan på moder jord. De dagar jag vågar... I övrigt fotar jag... skogen... och hjärtan :) Jag är på topp... Bergets topp.
SJU SVALOR SJUNGER MIG FARVÄL
Den morgon
då solen stiger i väster
och sju svalor sjunger mig farväl
Den dagen
då abborren flyter med havets hjärta ristat på buken
i blommande insjö
Den kvällen
då skogens blod färgar mina fötter
på brinnande jord
Den natten
kanske vi äntligen vaknar...
då vi ingen morgon har att vänta
www.poeter.se/gunillawahlsten
