lördag 24 september 2011

Nyponhjärta



Jag har ett svagt minne av att i unga år ha plockat nypon. På den tiden sålde jag dom. Idag vill jag ha dem helt för mej själv. Några får bli nyponsoppa medan andra träs på ståltråd som ögongodis. Hjärtegoda är dom och fulla av vitaminer. Skynda er att skörda innan frosten tar dom.

söndag 18 september 2011

Skogen kallar

När det rullar på lite för snabbt hör jag hur Skogen kallar. Då är det bara att lyda. Utrustad för lingonplockning iförd nya gummistövlar gav jag mej iväg. Såg fram emot ensamheten med Skogen. Så väldigt många lingon fanns det väl inte, men jag hade ju ingen brådska. Tittade mej omkring på vackra mossiga stubbar, begrundade tystnaden, testade om stövlarna var täta och tog några skutt i kärren, beundrade det vackra blåbärsriset, hittade stora fina enbär... Hörde ett svagt jamande och tyckte det var lite underligt. Insåg att jag var förföljd då kattskatten Josefina uppenbarade sej mitt i ingenstans. Duktig spårarkatt, tänkte jag. Efter ett tag ledsnade hon och tyckte vi skulle gå hem. Suckade lite och insåg att det var bäst att följa henne hem. Men kattskatten ville inte gå den vanliga stigen inte. Nej i kringelikrog skulle vi gå och förstås litade jag på att hon skulle hitta hem. Själv var jag bortrest den dagen lokalsinnet delades ut. Snopen blev jag då kattskatten visade sej vara en Trattkatt! På den kringelikrokiga vägen fanns trattkantarellerna som jag annars aldrig hittar. Kattan och trattisarna lämnades hemma och så bar det av till skogs igen. Jag plockade lite, filosoferade lite och plockade igen. Eftersom jag totalt saknar lokalsinne tar jag med mej mobilen till skogen. Varför vet jag inte riktigt. För vad ska man säga när man gått vilse? Du hittar mej bredvid fyra tallar och en myrstack... Nu stördes friden av nämnda telefon. Svärfars jakthund, ett år gammal, var bortsprungen. Jaha ja. Så fick jag lämna lingonplockningen för andra gången och börja ropa och vissla. Den enda som svarade på lockropen var en fågel som satt i närmsta tall och härmade mej. Så där var vi, två dårpippin som roade oss för full hals. Vovven kom tillrätta och svärfar muttrade att "det är då konstigt att han alltid går till fruntimmer":) Äntligen fick jag då tillbaks ensamheten i Skogen. Resten av dagen fick jag vara ifred och bara njuta. Till råga på allt har jag fått ett Skogsbegär. Jag vill ha en egen Skog. Visserligen har jag väl några meter, men nu vill jag ha mer. Jag vill ha en skog där djuren får ströva fritt utan jakt, där skogen inte skövlas och där solen lyser på lingonen. Fästingarna kan dock få bo i nån annans skog.

fredag 9 september 2011

Höstbetong

Kanske sista betonggjutningen i år? Medan rabarberbladen tynar bort, finns ännu några stora vackra squasblad kvar i all sin prakt. Gjorde ett betongförsök och det gick riktigt bra. Men själva squashen växer knappt någonting. Få se om det blir någon skörd innan frosten tar den. Några, med betoning på några, tomater har jag i alla fall fått skörda. Goda, men ack så få. Och paprikan är ett sorgligt kapitel. Några gröna fingrar tycks jag inte ha. Dom kanske är betonggrå istället:)