Livets år 2012

Ja vad hittar man för foto som kan sammanfatta detta år 2012, livets år... Det får bli ett hjärta hittat på en av många skogspromenader. Hård sten i mjuk mossa. För det har varit ett hårt år men även ett år med mycket kärlek.
Detta år har varit allt annat än en gråskala. Det har pendlat rejält i färgpaletten. Svart, vitt, grönt och rött...
Året började i svartaste svart i form av svår sjukdom. En tid att minnas med blandade känslor... Då det värsta var över, åtminstone för den här gången, vandrade jag in i ett vilsamt vitt där jag vilade och förundrades över min lycka. Där tacksamheten fanns för de verkliga vännerna o släkten som fanns för mej under sjukdomstiden men också en ödmjukhet för varje dag i livet.
Under många gröna dagar, då krafter samlades i skogens sällskap, började tankar klarna: Klart att jag skall fira att jag fyller 50 år! Jag vill skriva! Och fotografera!
Och kalasat har jag gjort. Tack till er alla som kom!
Skrivit har jag gjort! 57 dikter publicerade på poeter.se och över 3000 läsare.
Fotograferat har jag också gjort. Mest hjärtan får väl erkännas. Stenhjärtan, snöhjärtan, mosshjärtan, kristallhjärtan... Hjärtan i olika färger. Även röda hjärtan har kommit från oväntat håll.
Men mest har jag levt!
Ett år av många tankar, som lärt mej att tänka två gånger... Gör jag detta av gammal vana, eller vill jag verkligen göra detta... Gör så ni också, tänk två gånger...
Inför det nya året har jag också många tankar och en del planer. Till dem återkommer jag senare.
Jag önskar er alla ett nytt år fullt av fäger!

Christmas card / Julkort

My Christmas card this year has a somewhat larger format. I am sending a goat that will provide milk for a whole family in Dongobesh, Tanzania. With my warmest and most heartfelt best wishes for Christmas and the New Year. A very merry Christmas!

I år skickar jag er ett annorlunda julkort. Ett större kort, i form av en get, som kommer att ge mjölk till en familj i Tanzania, Dongobesh. Med varmt hjärta önskar jag er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Ögon

Blytunga ögonlock

vägrar,

vill inte,

vågar inte

 

Ligger som en vägg

mellan dröm och verklighet,

där fransar

utposterade i räta rader,

det yttersta skyddet,

förnimmer det nya

 

En öm beröring

får dem att fladdra lätt,

handen

känner dess tvekan

 

Ögonlock kapitulerar,

den fuktiga blicken

möter Din...

 

 

Med dessa ord har jag vunnit Ålands Öppna Dikters tävling på Facebook denna vecka. Mina ögon är således leende!

Som grädde på moset har jag fått fler Uppmärksammade texter på Poeter http://www.poeter.se/gunillawahlsten  Den senaste heter "Vagga mig blå".

Jag har en rackarns bra penna just nu. Vilket resulterar i allt annat än julsysslor, men som vi säger i klass 4; "Vem bryr sig?". Jag fortsätter skriva och julen kommer säkert ändå...

 

 

 

Svalbard på swahili

En längtan jag har...

till vitaste snö

orörda fria vidder

med blålila skuggor,

rodnande himmel

i isbjörnsland

 

Samtidigt...

en stilla värmebris,

en hetta

närmar sig

 

Jag hör du viskar,

lockar,

ropar mitt namn

 

Afrika...

 

Vad vill du mig?

Vad vill jag dig?

Sinnen lindas i vinterslöjor

Morgonluft fyller själen
med snöglitter

sinnen gnyr
lindas i vinterslöjor
beströs av lugn

under snömassor
gammalt sover
bortglömt

skönhet så kall
värmer fruset

det nya gror...

 

Det bara kommer fler och fler ord... Jag får inget annat gjort... skriver, skriver, skriver...

Överallt har jag papper o pennor. Ord och meningar, meningar om ord och ordets mening snurrar runt i huvudet dygnet runt. Stannar bilen och skriver, diskar och skriver, sover och skriver, överallt papperslappar, ark, block... När man inte gör det man borde gör man det man måste. Jag måste skriva. Ofta och mycket. Och vet ni vad... ännu en Uppmärksammad text på Poeterna, denna gång "Vagga mig blå".

De vackraste stjärnor

Öppnar mina händer

små ljusprismor gnistrar i mörkret

bländar ljusskygga ögon

Höjer

blåser försiktigt

strör prismor i vinden

befriade

Viskar ord omfamnade i kärlek

om hopp

i mörker

Väx mitt ljus

belys min dröm

Visa mej de vackraste stjärnor

i vinternatt

"Situation Hemlös"

Jag skrev en dikt med rubriken "Situation Hemlös"... innehållet kan ni säkert gissa er till eller/och läsa er till på http://www.poeter.se/gunillawahlsten
Helt plötsligt, utan att jag kunnat ana, triggar detta människor till max. 100 personer har redan läst den och många har valt att kommentera. Tyvärr finns också sådana kommentarer som jag valt att radera. Mitt hjärta blöder och jag vill inte ens återge vad en del kan kalla sina medmänniskor...
Sitter och funderar varför många är så rädda att möta dessa hemlösa. Är det rädslan för att "det kunde varit jag" eller är det okunskap/ovilja att våga se en människa i nöd.
Till min glädje har dock dikten utsetts till "Uppmärksammad text" på Poeterna. Alltid retar det någon...

Panna mot panna

I regnet
panna mot panna

väljer att levandegöra
livet

leva våra val

mata varandra
med längtan

så lätt
att välja

här kan vi stanna
panna mot panna

Jag vill höra

Foto: Gotte Stenroos

Jag vill höra

Schhh...
någon viskar

Lyssnar...
på svag röst

Hör...
utsatthet, våld, svält, krig
påminner
om världens mörker
människors smärta

i-land
u-land
medmänniskoland?

Nöden talar,
genom mig

viskar på swahili

Schhh...
vill höra

Dagens Skryt!

För snart två månader sedan började jag skriva. Ganska snart blev jag utsedd till "Uppmärksammad nykomling". Och idag, tadaaa, blev min dikt "Lilla Pepparkornsöga" utsedd till "Uppmärksammad text" och visas på Poeternas huvudsida 12 timmar/dygn. Jag har inom två månader avancerat från blåbär till skrivare. Med ett leende vässer jag pennan...

Det kom en mus till mitt hus

Jag är mej nog lik, trots att jag uppnått aktningsvärd ålder. Eller så är det alla dessa underbara ungar jag har kring mej alla dagar som gör att jag har barnasinnet i behåll. Eller... så är det för att jag är jag... den som månar om de svagare. Mitt hjärta klappar såväl för en liten skogsmus som för mina barn i Ryssland och Afrika. Om mitt hemliga Afrikaprojekt berättar jag en annan gång. Den här gången får ni hålla tillgodo med en liten mus som hittade rätt hus:)
Fler dikter på http://www.poeter.se/gunillawahlsten

Lilla Pepparkornsöga

I den kalla kvällen
kom du

darrande
rädd
av höstregnet våt

ögon möttes,
samhörighet
i månens sken

lilla Pepparkornsöga

stanna hos mej

Presenter i massor!

Jag har fyllt år. Massor av år! Det är värt att fira - Livet! Och presenter i massor har jag dessutom fått:) Rörd i själ och hjärta av all uppvaktning och får väl erkänna att jag inte riktigt landat än. Till alla er som ville dela min dag: TACK underbaraste finaste för att ni kom!
Nu njuter jag av att skriva i ny fin bok, läsa klokord, smycka mej i silver, dricka goda drycker, titta mej omkring i  mitt blomsterhav, planera in massager och andra njutbarheter och fundera vart det skall bära iväg på resa... Jag tror nog jag vet... Frågan är bara när:)

När Tack bara är förnamnet...

Bästaste Finaste PettasKarin, du värmer mitt hjärta! Så glad jag blir att du tycker om min plats här i bloggvärlden. Detta fastän min tid inte tycks räcka till allt jag vill nu. Efter sjukdomen vill jag så mycket, allt som ger lycka åt livet. Skrivandet tar överhanden och jag publicerar det mesta på http://www.poeter.se/gunillawahlsten  Jag har mycket att vara tacksam för! I höger spalten finns en länk till Pettas blogg, besök den och du påminns om livets njutningar! Tack Karin!!

Workshop - Börjar förstå

Har haft en upplyftande workshop med min poesimentor Teddy Donobauer. Tack Teddy! Vi roade oss med att göra om några av mina redan skrivna dikter. Förenkla dem och hitta rätt plats för pauser. Här är orginalversion 1 och bearbetad 2:

Börjar förstå 1

 

Jag börjar förstå

vad det är

att leka

 

Vi leker

den gamla

leken

och gör den

ny

 

Vill du leka

med mig igen

den kära leken

 

För jag börjar förstå

vad den går ut på

 

Kärleken

Börjar förstå 2

 

Jag

börjar... förstå

den kära leken

den nygamla

 

Vill du

med mig?

 

"Kära, kom

så leker vi"

Honungshöst

Radion spelar

för mej allena

sugande rytmer

fyller varje nerv

trumpetsolot

gungar kinderna röda

huden knottras

blod flyter snabbare

knuffar undan

spelar oktobermörker bort

vaggar sakta

kom

honungshöst

med gyllene färger

förgyll mej!

Jag är ett berg

Står stadigt

och ser ner på grantopparna.

Graniten breder ut sej,

smyger sej in bland blåbärsris,

täcks av förrädiskt hal mossa.

I regnet

en utmaning

att bestiga mej.

 

Jag känner hur människor

försöker ta sej upp.

De kliver och halkar,

jag retas med dem,

de kittlar mej i regnet.

 

Få klarar att komma längre

än halvvägs.

Där bromsar jag dem

med stormfällda träd

och stenras.

 

Om någon enda lyckas

ta sej till min topp,

till min utsiktsplatå,

kan vi stå där tillsammans,

se ut över skogarna,

sjöarna och livet,

och känna hur längtans vind blåser.

 

Jag famnar dej ömt

för att du vågade,

vågade utmana berget.

Så visar jag dej rådjursstigarna

och hjälper dej varsamt ner.

Står kvar

och ser dej försvinna

in i gammelskogen.

 

Det här är mitt sätt

att skydda mej,

inte luckras upp.

Det enda sättet.

Att bli ett berg.

Längtans Vind

Jag satte mej för att skriva en handla-mat-lista, vinden mötte fönsterrutan, och istället för shoppinglista blev det ännu en dikt.

"Vinden ruskar om mej

påminner mej

när som helst

var som helst

skakar min tillvaro

testar mej

till det yttersta

stundtals växlar höststormen

till orkanstyrka

kastar omkring alla principer

tills de tappar fotfästet

och aldrig hittar rötterna igen

även i den ljumma brisen

vet jag

vinden har vunnit...

Längtans Vind"

En vissen ros

"Från att vara en nyutsprungen ros
som sträcker sej mot solen
förvandlas man
till vissna utspridda blad
av något som en gång varit...

Att pusslas ihop
till någon sorts fortsättning...
plockas av någon
formas till ett hjärta
och vänta,
kommer det att slå igen..."

 

Helgen har, så här långt, ägnats åt rödbetor och diktskrivning:) Och så förstås skogen. Alltid Skogen! Fler dikter på http://www.poeter.se/gunillawahlsten

 

Jag finns...

... också här http://www.poeter.se/gunillawahlsten
Hälsa gärna på och tyck till om de ord jag valt och i vilken ordning jag skrivit dem.
Välkommen till poesins underbara värld!

Vart tog september vägen?

Och vart tog jag vägen? September blev en märklig månad. Efter skrivarkursen vill jag bara skriva, skriva... Inte visste jag att det fanns så många ord som ville ut! Och när väl orden började välla ut vaknade även kroppen till liv - och ville dansa... Märkliga ting händer. Mitt liv består således av pennans vilda framfart över pappret och benens ännu vildare sprattel i zumban:) Helgens marathonzumba gav blodad tand och snart väntar masterclass i zumba. Life is fun!!

Vinden, den vinden

Det har blåst. På olika plan har vinden kastat mej än hit och än dit. I fredags var det stormigare än vanligt, både i vinden och i mej. Halvårskontroll... Det måste finnas en mening med att jag älskar blåst, för vinden har vänt blad i mitt liv. Inga markörer mätbara. Ord så ljuva som det ljumma septembervattnet som kluckar mot mina tår vid Lumparns strand.
Som en extra gåva har jag blivit utsedd till "uppmärksammad nykomling" på Poeterna, en webträffpunkt för över 25 000 poeter.
Vinden har vänt.

Dags att skörda

Jag hinner inte med. ALLT ska skördas på en och samma gång, känns det som. Gott äppelmos av transparant äpplen och störbönor som inte fick nån stör... vilket resulterade i en böndjungel. Och så finns det gurkor, fler äppel, rödbetor, fänkål, ännu fler äppel, ärter, och så var det äppel igen och jobb däremellan. Fast mest vill jag skriva, och tänka...

Andas

Skrivarkurs i Vårdö med Katarina Gäddnäs. Underbar dag! Äntligen har jag tagit modet att fatta pennan och skriva, skriva, skriva. Nyfunna likasinnade vänner värmer mitt hjärta. Min alldeles första egna text blev:

"Jag steg ut på trappan och drog ett djupt andetag. Höstluften var frisk och klar. Nu var det över. Allting var över.

 

Lättnaden blandades med skuld. Jag visste jag borde känna glädje. Den enorma glädjen. Jag hade klarat mej. Men skrattet lyste med sin frånvaro. Inte det minsta lilla glädjetjut hördes. Inte det minsta lilla leende på mina läppar.

 

Jag känner skuld. Tomhet fyller min kropp. Allting är över innan jag förstått att det börjat. Eller är det över?

Jag andas ännu djupare, håller andan, länge, och undrar. Undrar varför.

 

Andas, andas, andas..."

 

Sopis och jag

Jag har ett sopigt nöje... På kommunens sopstation är det fint ordnat minsann. Dit kan man lämna grejer man ledsnat på och så kan nån annan ta hem dem, gratis. Nån annan kan vara jag. Senast kom jag hem med självaste Solen! Visst lyser den fint på väggen i höstmånaden september. De svarta metallhållarna som står på trappan fick också följa med hem och ett gyllene äppel och en grön trälåda och... Kan vara bra att ha. Det är jag nästan säker på:)
Som ni ser har kattskatterna egen ingång till lekstugan. Det är också bra att ha:)

Halvvägs

Detta är beroendeframkallande! Började virka på skogsponchon i fredags och kunde inte sluta. Lördagens hällregn passerade medan jag fortsatte virka. Nu virkar jag med mitt sista garnnystan och måste förstås till garnbutiken i morgon. Detta är Roligt:)

Nu ska här virkas

Virknålen har legat i träda länge. Men nu ska det bli ändring på det. Detta läsår kommer jag att undervisa åk 5 och 6 i textilslöjd så det är dags att fräscha upp virkkonsten. Har besökt nya garnbutiken i Godby och hittade en massa fina garner i härliga färger! Dagens projekt var att hitta passligt garn till en "skogsponcho". Så nu är helgen räddad med 7:ans virknål och mossgrönt garn - jag är redo!

Har ni sett...

 ...herr kantarell:) Jag har blivit en riktig skogsmulle! Så ofta jag kan tar jag en sväng in i skogen för att plocka allt vad där finns. Kvällens plan var att komma hem med blåbär. Jag snubblade och föll - och hittade svamp, bytte väg för att inte skrämma en koltrast - och hittade svamp, gick en krokväg för att inte söndra ett spindelnät - och hittade svamp... Någon där uppe måste gilla mej ikväll:) Jag hittade blåbär också, många!

Ännu roligare är de kvällar då jag har skogssällskap av finaste Minna. Jag tycker det här fotot är så vackert. Lite sagolikt i kvällens motljus. Tack Minna för våra fina skogsstunder och för givande pratstunder på berget vid havet.

Augusti

..

 En härligt blåsig dag i augusti besökte vi Bomarsund i all sin prakt. Eller besökte och besökte. Jag bor ju faktiskt i Bomarsund. Men dock inte mitt i ruinerna:) Jag älskar blåsten!

 Tänker på alla dem som aldrig har chansen att få njuta av havet och naturen. Alla storstadsbor som knappt ser ett träd. Undrar om man kunde vänja sej vid det... Inser hur bortskämd jag är.

Nya vänner fick vi också... Best Friends Fårever:)

Kreativitet i kvällssol

Det är roligt att träffa likasinnade:) Här skapas det på berget i sällskap av en älskad systerdotter och den varma kvällssolen. På Emmaus har ett antal färgtuber inhandlats och sedan är det bara fantasin som sätter gränser. Detta var en av kreativitetsstationerna. På en annan station fanns favoritfärgen - på sprayburk. Vi hann med mycket roligt. Och vi är långt ifrån färdiga. Rolig fortsättning följer:)

Skörden...

När dagarna ägnas åt att ta tillvara ett överflöd av goda vitaminrika bär finns också tid till eftertanke. Här står jag, dag efter dag, och saftar, syltar, fryser in blåbär, vinbär, krusbär, hallon... Det finns så mycket att ta tillvara i trädgården och skogen att tiden inte räcker till. Samtidigt sitter en kvinna i Tanzania och gräver efter rötter för att hennes barn ska få något att äta. Man önskar det vore jämnare fördelat här i världen. Men nu är det som det är, och då kan man ju fundera på hur man kan hjälpa de som har det sämre ställt. Därför tycker jag du ska ta en titt på www.afrika.ax! Där finns alternativ för varje plånbok. En get, ett barns skolgång, en säck majs, en symaskin eller helt enkelt ett bidrag från dej till en medmänniska. Själv har jag ett projekt på gång. Ett hemligt sådant:)

Fotot av kvinnan är taget av Gotte Stenroos och visas med hans tillåtelse.

När näckrosen blommar...

...begav jag mej ut på bloggturnè. Nåja, turné och turné... Men jag kom mej i alla fall till Pettas i Geta och åt den godaste grekiska salladen jag någonsin ätit! Tack Karin och Ulf! Det får bli en ny tradition att äta grekiskt i Geta varje sommar. Den mycket gamla traditionen, från bardomens dagar, att besöka Geta bergen i näckrosens blommande tid uppfylldes likaledes.
Resten av veckan har fortsättningsvis ägnats åt att träffa människor jag trivs med, både sådana med och utan bloggar. Tack till er alla!
Och när jag nu är så här i tackartagen så säger jag bara: Ja tack, Bruce. Skicka mej en biljett snabbt som ögat. Jag kan väl inte sitta här medan du intar scenen i Göteborg och Helsingfors! Det blev som det blev p g a sjukeländet, men nu får du vackert se till att fixa detta så är allt förlåtet. Snabbt! Ja tack!

Do what you can

 "Do what you can, with what you have, where you are."

Hjärtestenar

 På promenaden till postlådan ser jag så mycket fint. Igår kväll tog jag kameran med och fotade alla hjärtformade stenar. Om man tittar riktigt noga finns dom överallt. Åtminstone tjugo hjärtestenar fanns i gruset. Jag fotade dem alla.

 Det är tur man inte har så många grannar, för det kan väl se lite konstigt ut när man lägger sej på alla fyra med näsan i gruset. Man måste ju granska det kärleksfulla budskapet på nära håll.

Och budskapet är så tydligt det kan vara. Kärlek. Love to you all!

Stadigt i jorden

Ett par gamla stövlar är bra att ha. Då står man stadigt på jorden, eller t o m i jorden. Har man dessutom en betonghatt så är man rustad för det mesta.

Sommarregn

Söndagspromenad i sommarregn. Åskan mullrar i bakgrunden. Små kantarellsolar gömmer sej i gräset. Plockar i huvan. Våt men nöjd traskar jag hemåt. Ännu en dag att vara tacksam över.

Nillas Ark

Bloggen borde nog byta namn till Nillas Ark eller nåt liknande. På ett dygn har vi haft besök av mårdhundar, räv, hackspettar, igelkott, nötskrika, rådjur, and och en massa småfåglar. Och så har vi förstås kattorna och kaninerna. Och en och annan fluga. De flesta klarar sej själva, men några månar vi särskilt om. Hackspettarna matas ännu så att ungarna ska klara sej (tack för tipsen Pettas Karin!). Igelkottarna behöver också lite hjälp med maten. Den lilla Kotten på fotot kom springandes igår kväll. Brydde sej inte alls om att mannen satt bredvid. Vi märkte snabbt att den lilla  hade något problem med sin mun, den hade t o m svårt att dricka vatten. Vi har alltid rent vatten på berget till fåglarna och kottarna. Medan jag lyfte upp den lilla kottstackarn undersökte mannen munnen och såg att den hade en svullnad och ett sår vid munnen. In efter mjuk kattmat som mosades och ett nytt försök att få den att äta. En halvtimme satt jag sedan på det ljumma berget och tittade på kotteliten som till min stora lycka fick i sej lite mat. Mindfulness:)

Skördetid

Lite smått kan man börja skörda redan. De solvarma jordgubbarna smakar ljuvligt och den höstsådda vitlöken doftar underbart. Det är gott både för kropp och själ. Dags att njuta.

Examen!

Nu är det klart! Det har varit en segdragen historia med avbrott för sjukeländet. Men idag har examensmästaren från Axxells besökt mej här på Åland och godkänt samtliga distansuppgifter, närmare bestämt 84 stycken, samt godkänt den sista examensveckan.Således är den senaste titeln skolgångsbiträde. Därmed också den sista titeln, för nu skall här aldrig mer studeras. Till studier räknar jag inte min önskan att lära mej spela gitarr och att bli en bättre fotograf. Det räknas som nöjen. Så NU kan jag ta sommar! Det är jag baske mej värd!

Sommargäster

 Vi har sommargäster! Från Mariehamn har tjejerna Eivor och Fiona anlänt. Tre veckors semester på landsbygden hägrar. Vi försöker göra oss till för gästerna och har fixat en provisorisk lekhage... Här kan man skutta runt eller bara sitta och beundra utsikten. Eivor vet hur man njuter av dagen.

 Kattskatterna är dock lite skeptiska... Osäkert om det är farligt eller inte. Bäst att hålla sej lite på avstånd med klätterträd nära.

Fiona har skuttat färdigt och vill tillbaks till sin hemmabur. Och själv skuttar jag vidare en stund till:)

Det är dags

Jag känner solen värma mina bara armar.

Den ljumma vinden fläktar mitt hår.

Jag vilar mina ögon på den djupröda pionen

och känner doften av sommarblommor.

Det är dags,

att lägga det svarta bakom sej och gå vidare,

mot sommaren, in i ängar fyllda av vallmo.

Det är dags.

Det är midsommar.



Sommarlov!

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring.
Onsdag går jag ut och vankar.
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill.
Lördag stundar helgen till.