Jag är ett berg

Står stadigt

och ser ner på grantopparna.

Graniten breder ut sej,

smyger sej in bland blåbärsris,

täcks av förrädiskt hal mossa.

I regnet

en utmaning

att bestiga mej.

 

Jag känner hur människor

försöker ta sej upp.

De kliver och halkar,

jag retas med dem,

de kittlar mej i regnet.

 

Få klarar att komma längre

än halvvägs.

Där bromsar jag dem

med stormfällda träd

och stenras.

 

Om någon enda lyckas

ta sej till min topp,

till min utsiktsplatå,

kan vi stå där tillsammans,

se ut över skogarna,

sjöarna och livet,

och känna hur längtans vind blåser.

 

Jag famnar dej ömt

för att du vågade,

vågade utmana berget.

Så visar jag dej rådjursstigarna

och hjälper dej varsamt ner.

Står kvar

och ser dej försvinna

in i gammelskogen.

 

Det här är mitt sätt

att skydda mej,

inte luckras upp.

Det enda sättet.

Att bli ett berg.