Vernissage

Har beskådat färgglada bilder av barnboksillustratör Hannamari Ruohonen. Jag kan titta hur länge som helst på alla detaljer.

Jag blev som ett stort barn och önskar mej en målarbok... Tänk att få färglägga hela härligheten!

Passa på att slinka in till Mariehamns stadsbibliotek och njut av alla glada och vackra bilder. Stort Lycka till Hannamari!

Herrö

Jag fick ett erbjudande. En picknick på Herrö. Jag som aldrig varit till Herrö nappade och följde med på färd i gudomlig natur. Det kändes som allt var större... vitsippor, gullvivor, orkidéer...

Eller om det är jag som blivit mindre? När man lägger sej platt och beskådar ser man allt ur en annan vinkel. En än mer ödmjuk vinkel. Tänk, vilken gåva att få bo på en plats där sådan naturlyx finns bakom varje knut alldeles gratis!

Det tittade på mej, hjärtat. Med solglitter i de vänliga mörka ögonen... Och jag kände kärleken till naturen och livet än mer. Det finns tecken överallt, för den som vill se och som behöver dem.

Bruce av noveller

Med försommaren flåsandes i nacken blandas fågelsång med vardagens brus. Ishockeyskval inramar försöken att skriva. En, två, tre noveller är på gång. Tiden och viljan synkar dåligt. Men snart snart finns sommarveckor att användas till allt vad hjärtat vill. Det finns så många slags brus... En Bruce delade jag med 56 840 andra. Inte för att jag såg någon av dem. Jag hade bara ögon och öron för en...

Intresserad?

Flyers har flaxat över havet och landat på Åland. Tomma pärmblad som skall fyllas med ord. Den 17:e augusti är det release för antologin "Whildeanska Hösten". 63 författare förmedlar poesi, fotografier, noveller mm. Jag har redan nu möjlighet att förhandsbeställa boken direkt från förlaget. Om någon av er är intresserad av att köpa den går det bra att göra det via mig. Vet inte priset ännu, men gissar att det kan röra sig om ca 20 euro.

Sex av mina dikter finns med i boken:

"Livets resa"

"Golvad"

"Jag är en sån..."

"Så du har glömt..."

"Uppbrott"

"Det fria ordet"

 



Om du är intresserad av att köpa boken kan du skriva det i en kommentar här nedan eller skicka ett meddelande till gunilla.wahlsten@aland.net

Vikarie...

Det har hänt nåt med min matte, hon bara läser och skriver numera. Tråkigt! Vi behövde lite omväxling så jag skuttade upp i famnen på henne och visade ett sår som jag tövlat till mej i skogen. Det gjorde susen! Det blev en ryslig fart på henne... Hon föste in mej i transportburen och körde iväg till Godby. Jag avskyr verkligen att åka bil! Hela vägen uttryckte jag mitt missnöje men hon fattade ingenting. "Det ska bli så bra, så bra lilla Fina Sofina..." jollrade hon medan jag ropade att jag ångrat mej och ville fara hem igen. Det finns ett väldigt konstigt ställe i Godby. Såg en konstig katt som var platt i ansiktet och lät som en gris fast matte kallade spektaklet för hund. Jag blir så trött varje gång vi åker dit... När jag vaknade kände jag mej alldeles yr i skallen, öm i kroppen och bakbenen vill inte lyda, jag fattar inte varför det blir så där varje gång. Dom har haft fräckheten att frisera mej medan jag sov. Och inte nog med det, dom har sytt också och petat in en plastslang under min vackra hud. Nu ville jag HEM. Och hem for vi med mattes jollrande i öronen låg jag och halvsov hela vägen hem till friden. Nu började nästa äventyr... Av nån anledning trodde hon att jag ville ha en vårkrage! Det var den fulaste jag nånsin sett, passade inte alls på en skönhet. Jag fräste, fäktades och vann den första ronden trots att jag var rejält påverkad... Lullade omkring medan matte visade sprutor och flaskor. Jag tror baske mej hon gillar det här med sprutor... Hela tiden ska dom petas in i munnen medan hon mumlar nåt om smärtlindring. Har hon ont behöver hon väl inte blanda in mej... Förresten är jag redan smärt:) Sen ska det spolas i den där fula plastslangen titt som tätt. Medan matte jublar över att det funkar blir jag irriterad över allt vått som rinner ut över min vackra päls, eller det som är kvar av den efter friseringen... Jag hörde tydligt att dom sa att vi skulle komma tillbaks och ta bort dränet och stygnen, men tror ni hon lyder. Nej nej. Kan själv. Nåja, nu är dränet bortplockat av matte och jag får väl erkänna (men säg det inte till henne) att jag är glad över att slippa åka bil igen. Som tack för det har hon fått två fina möss av mej. Det finns stunder då jag ångrat mitt lilla äventyr, men förändring i huset, det blev det... Nu måste jag vila. Mjau.