Jag fick ett erbjudande. En picknick på Herrö. Jag som aldrig varit till Herrö nappade och följde med på färd i gudomlig natur. Det kändes som allt var större... vitsippor, gullvivor, orkidéer...
Eller om det är jag som blivit mindre? När man lägger sej platt och beskådar ser man allt ur en annan vinkel. En än mer ödmjuk vinkel. Tänk, vilken gåva att få bo på en plats där sådan naturlyx finns bakom varje knut alldeles gratis!
Det tittade på mej, hjärtat. Med solglitter i de vänliga mörka ögonen... Och jag kände kärleken till naturen och livet än mer. Det finns tecken överallt, för den som vill se och som behöver dem.
För den som vill se!:) Så är det bara
SvaraRaderaHerrö är fantastiskt att besöka! I mitt tidigare, hundägande liv förlade vi alltsomoftast "flockpromenader" dit; flera hussar/mattar med lyckliga jyckar och en korg med kaffe och macka för fika på klipporna.
SvaraRaderaThose were the days ...
Jag avundas dig din positivism, Gunilla! Min är visst borttappad eller förlagd någonstans där jag inte kan hitta den. Möjligtvis på samma plats där jag samtidigt glömde eftermig största delen av mitt jävlaranamma.
Jo du Karin, jag vill så gärna se... allt som är vackert o talar till mej på olika vis... hjärtan behövs i mängd :)
SvaraRaderaNina, jag tror jag hittade positivismen i Sjukdomen. Fick mej en rejäl funderare... men lite mer jävlaranamma ska jag inhandla!