Det har varit en intensiv vecka. En underbar, kreativ, varierande vecka... men intensiv. Har debuterat som poesilärare bland femtio ordrika barn i Sunds skola, betittat och belyssnat Litteraturdagarna, lyssnat till fler klokord av Tom-Stefan Witting om motoriken, tränat och tränat... Så idag behövde huvudet och särskilt öronen vila. Och vet ni vad? Då kom dom till mej igen... hjärtan, hjärtan, hjärtan!
I solens sken traskade jag iväg med kameran. Det har sina risker... Är troligtvis att betrakta som byfåne nu. Blev stående mitt på vägen och fotade en blöt pöl som liknade ett hjärta och övergick sedan till att titta på molnens vackra former. Bilisterna for i krok och tittade lite konstigt... Jag ska hålla mej i skogen framöver. Tryggast så. Men ser man ett hjärta så gör man :)
Skrivit har jag också, förstås. Som alltid finns det nya på www.poeter.se/gunillawahlsten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar