Smått hysteriskt

När man har som mest brått får man minst gjort. Nån som känner igen sej? Medan jag kokade äppelmos, förvällde bönor och lagade bostongurka tyckte jag det passade bra att få undan lite studier - samtidigt liksom... Kastrullerna på spisen, rivjärnet och gurkorna i nävarna och ögonen på pappren. När, i mitt tycke, fiffiga tankar dök upp var det bara att släppa gurkorna och greppa pennan. No problem. Medan kroppen sysslade med allt detta varvade tankarna mellan studier, Svalbard, Afrika, mera studier... Sån är jag. Då kan väl en och annan tycka det vore bra med lite hjälp. Så tyckte också hjälpredorna kattmor och kattdotter och placerade sej mitt på bordet. Putsade sej, tuggade på pappren, dribblade bort pennan och tog sej en tupplur. Nåja. Nu är äppelmoset i burkar, bönorna i frysen och bostongurkan i källaren. Och kan ni fatta, studierna med deadline 31 augusti är klara och inlämnade. Kattorna? Sussar så sött i soffan:))

Ner och upp...

och upp och ner... Med lite hjälp kan man välja. I yogan övas på huvudstående. Nu när vi har sensommar och skolorna börjat, har vardagen också blivit upp och ner och upp igen. Slut på sovmorgnar och sena kvällar. Dags för nya rutiner. Det ska väl också gå bra hoppas jag, med lite hjälp på traven.

Du har väl inte glömt...

Medan vi sitter inne i våra varma hus och lyssnar till det stilla regnet utanför fönstret kan vi sända en tanke till de svältdrabbade i östra Afrika. För du har väl inte glömt...? Glömt att den värsta torkan på 60-år härjar bland de redan fattiga och hungriga? Så därför ska vi inte nöja oss med att sända en tanke, nej vi behöver sända en majssäck! Kontonumret hittar du på denna sida http://www.afrika.ax/ Skynda dej. Snälla.

Fotona visas med tillåtelse av Gottfrid Stenroos.

Imponerad!

Mariehamn har haft 150-års kalas... Mer än halva livet har jag bott i Mariehamn, men inte var jag bjuden för det. Nåja, jag gick och kalasade i alla fall. Får väl erkänna att det var Rock Town som lockade med sin 1,5 timme långa spelning av rockklassiker. På bas ser ni min brorson, Hampus Wahlsten, som rockade med den äran. 16-år "gammal" har han både rösten och gitarren i sin makt. Jag är förtjust och imponerad:) Du var grym Hampus!

En betongskalles bekännelse

Jag tänkte mej att det var dags att ta tag i studierna igen efter ett sommarlångt uppehåll. Visserligen var det ett halvhjärtat beslut, men studera skulle jag. Och studera gjorde jag - ett tag... Efter några timmar kändes skallen så tung, så tung, som betong. Min betongskalle funderade vidare att en betonghatt vore ju kul att ha. Och kan ni tänka er, plötsligt hittar jag mej själv ståendes i grönsakslandet (det är där betongprojekten brukar bli till) blandandes betong med en inoljad stråhatt i beredskap. Och betonghatt det blev det:)
Försöker tänka positivt på situationen, men det enda jag kommer på är att betonghattar inte blåser av så lätt... Detta kunde vara värt en studie i sig. Varför blir det alltid så här säg...?

Det börjar bli dags...

...att få ordning på dygnet. Kvällarna har blivit sena och morgnarna likaså. Snart är det dags att ta fram den röda pennpenalen och traska till skolan. Just den här penalen är gjord i rött linnetyg med trycket "Kottar" i svart och silver. Känns främmande att börja schemalägga sina dagar efter en lång tid av frihet. Frihet att länge betrakta och beundra de vackra vallmona och dess frökapslar. Just den här flikiga sorten tycker jag extra mycket om. Men ännu har jag några dagar kvar att njuta av sommaren. Samtidigt som jag tänker på Afrika.