Jag behövde verkligen det här. Egentligen skulle jag behöva ännu mer av det... Man kan tydligen hyra båken, men jag vill ha hela ön för mej själv. Helt för mej själv!
Jag behöver blåsa ur skallen helt och ladda om med nya vindar. Och vindar finns det gott om på Kobbarna. Jag trodde det skulle vara tyst... icke. Vinden, havet och måsarna ven, dånade och skränade ikapp.
Tog mej ut på balkongen, ställde mej bredvid den ständige spanaren och spanade både utåt och inåt... Försökte vidga vyerna och tyckte jag lyckades riktigt bra. Tills jag tog det sista steget innan jag hoppade i båten. Då låg det där... som alltid... hjärtat
Hua, det börjar nästan bli lite kusligt det här ...
SvaraRaderaKobbarna är kanon. Tyvärr är det många år sedan jag var där senast.
Det är bara att följa hjärtat....som jag ser det:)
SvaraRaderaÖnskar att jag också hade kunnat vara med där ute en stund och bara njutit
Om du såg i vinkel, ordentligt, så kanske du såg oss på den här stranden?
Var inte rädd för hjärtan Nina :) Kusligare saker finnes... Jag följer o följer dit hjärtat leder mig...
SvaraRadera