När kvällen kommer börjar det prassla lite extra i trädgården. Punktliga är dom våra nya vänner Igge och Sigge. Långt före jag hör något prassel börjar kattorna sträcka på halsarna och spana ner i buskagen. Vi har lyckan att ha (åtminstone) två igelkottar boende i närheten. Jag undrar hur mycket en igelkott orkar äta. Kan dom äta ihjäl sej? Dom börjar knapra kattmat, fisk och annat smått och gott som bjuds redan vid 21-tiden. Och sen håller dom på... Timme efter timme traskar dom mellan faten och äter, äter, äter. Visserligen hinner dom bråka mellan skrovmålen. För inte kan man ju dela fat trots att det finns hur mycket godsaker som helst. Sigge (har fått sitt S efter Stygg) fräser och väser medan Igge lägger sidan till och fortsätter äta. Men tro inte att Sigge blir utan mat för det. Efter allt fräsande stannar han kvar halva natten och knaprar i sej. Japp, jag har kollat. Kattorna ska förstås ut mitt i natten, och då är det fortfarande livat på den nyöppnade Kottrestaurangen. Så jag har all tid i världen att sitta och beundra och begrunda dessa vackra djur. Och några skisser har det blivit...
söndag 25 juli 2010
Kvällsprassel
När kvällen kommer börjar det prassla lite extra i trädgården. Punktliga är dom våra nya vänner Igge och Sigge. Långt före jag hör något prassel börjar kattorna sträcka på halsarna och spana ner i buskagen. Vi har lyckan att ha (åtminstone) två igelkottar boende i närheten. Jag undrar hur mycket en igelkott orkar äta. Kan dom äta ihjäl sej? Dom börjar knapra kattmat, fisk och annat smått och gott som bjuds redan vid 21-tiden. Och sen håller dom på... Timme efter timme traskar dom mellan faten och äter, äter, äter. Visserligen hinner dom bråka mellan skrovmålen. För inte kan man ju dela fat trots att det finns hur mycket godsaker som helst. Sigge (har fått sitt S efter Stygg) fräser och väser medan Igge lägger sidan till och fortsätter äta. Men tro inte att Sigge blir utan mat för det. Efter allt fräsande stannar han kvar halva natten och knaprar i sej. Japp, jag har kollat. Kattorna ska förstås ut mitt i natten, och då är det fortfarande livat på den nyöppnade Kottrestaurangen. Så jag har all tid i världen att sitta och beundra och begrunda dessa vackra djur. Och några skisser har det blivit...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lyckliga människa! Och så lycklig jag blir av att få se en bild på levande kottar! Jag undrar hur många som ljuter trafikdöden i år, för igår var jag med en kompis på loppisrunda i Hammarland och såg på sträckan mellan Sviby bron och vägskälet mot Strömma TRE som blivit överkörda (plus två kråkor vid Svinryggen och en mårdhund inte långt därifrån).
SvaraRaderaIgår var jag en sväng till Lemland och konstaterade att det var många som fått sätta livet till även ditåt. Och även här i mina trakter. Man blir så ledsen. Visst kan olyckor hända men man undrar ändå om inte några kunde räddas till livet om vi lugnade ner oss lite i trafiken.
SvaraRaderaDe är fina de små igelkttarna. Vi har också en på nära håll, men nu har han inte synts till på ett tag...
SvaraRaderaDom är jättefina. Det är rogivande att se på när dom traskar omkring i trädgården. Vi har dessutom små ödlor och en och annan groda som hälsar på.
SvaraRadera