Msaada Afrika

Idag vill jag att du läser långsamt. Och funderar länge. Vill du, som jag, göra en skillnad? Jag tror det!

Den svåraste torkan på 60 år har drabbat Östafrika. Majsskörden är liten och kommer snabbt att köpas upp av de rika som lagrar den och säljer den vidare för ett skyhögt pris. Det är alltså bråttom! Just nu åker Gottfrid Stenroos runt och köper upp majssäckar för att dela ut till de fattigaste. Läget är kritiskt!

En säck på 100 kg kostar i dagsläget 20-22 euro. Varje cent blir till majs! Priset stiger snabbt och majsen kommer att ta slut. Varje säck är viktig!

Jag vet att inte alla på Åland har ett överskott av pengar. Men var påhittiga! Gå samman om en säck, panta flaskor, sälj bär... Om viljan finns tror jag det går att avvara 20 euro. Människor svälter! Bankkontonumret och mer information hittar du på http://www.afrika.ax/ MSAADA AFRIKA - RÄDDA AFRIKA!

Fotona är tagna av Gottfrid Stenroos och visas här med hans tillåtelse.

Paradisets Ark

Dom verkar samlas här, djuren. Nyast på Arken är spindelbarnen som yrar omkring lite varstans. En domherre satt förunderligt länge här och var onaturligt orädd. Nässlorna bebos av vackra fjärilslarver och igelkottarna tillhör vardagsbilden. Få se vem som blir nästa att flytta in på Arken:) Hjärtligt välkomna till Paradiset!

Olivia igen...

Ja ni har väl märkt... Hon har slöat till igen min matte. Men det gör inget för jag är 8 veckor nu och kan precis allt själv. Jag hjälpte henne lite och klättrade upp på byrån och sorterade lite papper. Oj vad mycket skräp hon sparar på. Hittade en räkning från konstföreningen. Förstår väl jag det, att hon är med där, för konstig det är hon min matte. Varför har människan ett foto på en orangutang...? Påstår att det är hennes fadder"barn" Kesi från Borneo. Ja oj oj... Det måste vara hettan som slagit ut hjärnkontoret helt. Jag får väl erkänna att jag inte orkade städa klart. Jag behövde frisk luft! Nu när jag är så himla stor har jag börjat gå ut. Ni har väl hört talas om catwalk:) Jag har faktiskt gått flera meter och hittade ett jättehjul som var värt att utforska. Sen kom det en stor läskig fluga och då var det inte lika kul längre. Nu ska jag äta min älsklingsrätt, kokt fisk, och sen behöver jag en tupplur. Mjau:)

Nyckelpigeminnen

Ni får förlåta, men jag längtar efter regn. Åtminstone några droppar. Medan jag väntar skissar jag några djur med paraplyn, stövlar och annat regnigt. Här har Nyckelpigan skrudat sej i prickig regnjacka och randigt paraply. Kunde passa som tygtryck kanske... Kom att tänka på ett besök i Sovjetunionen där jag bodde på ett risigt hotell med kackerlackor, vägglöss och andra kryp. Att släcka lampan var inte att tänka på. Hela natten låg man med kängorna i högsta hugg för att kunna drämma till allt som kröp på väggarna. Morgonens nöje var att räkna hur många bett man fått under natten. Toa på rummet? Knappast. Toapapper var hårdvaluta och i korridoren satt ett ampert kvinnfolk som lånade ut nyckeln till toa och delade ut toapapper. Vi kallade henne Nyckelpigan. Hon var inte alls så här söt:)

Namaste

Som ni säkert märkt så ägnar jag sommaren till så mycket mer än textiltryck. Njuter av yogaklasserna och praktiserar övningarna i skogen, på ängen eller vid havet. Vi befriar själen. Visst låter det vackert. Jag är dock lite rädd för att min själ redan är så fri att den nu blir alldeles förvildad... Den gröna väskan med kottar passar bra till yogamattan. Ljus och Kärlek! Namaste!

Där ingen kunde tro att någon kunde bo

Där bor det ändå någon. Eller rättare sagt sju stycken. I många år har en knipa valt att bygga sitt bo i vår knipholk. En ära och ett nöje. Under den tuffa vintern blåste taket av holken och vi var inte snabba nog att reparera den. Alltså flyttar knipan in i sin sommarstuga, trots att den saknar tak. Vi trodde inte hon skulle stanna länge. Men knipan tänkte annorlunda. I förrgår, medan knipan var ut på en flygtur, klättrade mannen upp för att beskåda boendet. I boet låg sex bedårande knipungar:) Någon gång under gårdagen har hela familjen hoppat ut och promenerat ner till sjön. Jag undrar ännu hur det är möjligt att klara sex ungar i en taklös fågelholk med regn, åska och sol om vartannat. Det bekanta och trygga väger tungt. Hemma är alltid hemma, även för en knipa:) Nu väntar renovering de lux, så välkommen åter knipan min!

Skira vallmon och betongrosor

Medan vallmon vajar i sommarkvällen ägnar jag mej åt betydligt tyngre saker. Betongsäcken har blivit mej så kär. På känsla rör jag ihop vatten och betongblandning tills jag får en tjock härlig gröt. Nu har gröten kletats ut på rabarberblad och stelnat i en skålform. Eftersom vi redan har ett naturligt fågelbad i berget får betongbladen stå där som dekoration. Betongblomman är dock en köperos som jag fått i present. Skulle gärna prova på mer avancerade arrangemang nu. Fortsättning följer...

Olivias blogg

Eftersom matte är så slö med att blogga så vikarierar jag idag. Jag heter Olivia och är 6 veckor. Jag är ett bestyr - ja så säger matte. Jag älskar att greja med datorn. Jag kastar mej vilt på tangenterna, anfaller skärmen och biter i sladdarna. Fast jag är så liten har jag inga problem att ta mej upp till datorn, det är bara att klättra på mattes ben. Ibland gapar hon högljutt när jag sätter i klorna extra djupt, det tycker jag är roligt:) På nätterna är jag jättepigg och överraskar min matte med roliga lekar. Roligast är när jag kastar mej rakt på hennes ansikte - det funkar alltid, hon vaknar! Sen leker vi tills hon piggnar i och då brukar jag somna. Min mamma, Tigris, är lite slö och vill inte alls leka. Men hon har god välling! Det finns två andra lurviga i det här huset. Dom är jag lite rädd för och fräser åt dom att sticka iväg. Dom står bara där och glor och fattar inte alls hur farlig jag är. En av dom lurviga har härmat mej. Hon har köpt likadan päls som jag har. Fast hon är inte särskilt smart. Hon köpte en långhårig vinterpäls mitt i sommaren:) Snygg är den ju, men varm. När jag blir större ska jag klättra lika högt som hon. Här ser ni henne, Sofina, när hon spanar in fåglar och slickar sej om munnen. Nu får jag sånt spring i benen så jag måste rusa. Jag har mycket att bestyra med!

Buddha och jag

Efter att ha upptäckt mina mordiska sidor i form av fästingmani har jag mina misstankar om att även en liten Buddha har slagit rot i mej. Denna Buddha får mej att försiktigt lägga en plastburk över flugorna på fönstret och sedan ännu försiktigare föra in ett papper mellan fönstret och burken. Sen är det bara att bära ut ekipaget och låta flugan flyga fritt. Samma procedur upprepas med getingar och humlor. Igår hände något förunderligt. En orm låg mitt i körbanan och jag väjde för den... Hastigt styrde jag bilen så att ormen inte skadades... Jag är livrädd för ormar och har, hittills, bara velat ha död på dem. Den mordiska sidan, ni vet. Det händer alltså konstiga saker med mej. Kanske är det sommarvärmen, kanske är det något annat. Nu börjar jag bli lite oroad för att jag kanhända återföds som... en orm...eller...en fluga. Så snälla, kolla noga innan ni svingar flugsmällan nästa gång:)